• sv
    • fi
    • en

Mitt barn fick bättre gener än mina

Kirsikka Halonen (namnet är fingerat)

När jag träffade min man hade vi båda samma mål. Vi ville bli föräldrar, skaffa barn och familj.

Vi försökte på egen hand i början. Efter ett år började jag misstänka att något var fel. Jag hade tidigare haft långa relationer och inte använt preventivmedel, men jag blev aldrig gravid.

Jag var 29 och min man 31 år när vi ansökte om en utredning. Vi genomförde två IVF-behandlingar, dvs. provrörsbefruktning med egna könsceller inom den offentliga hälso- och sjukvården. Efter behandlingarna konstaterade man att ett lyckat resultat var högst osannolikt, och vi fick ingen tredje behandling.

Vi kom till Ovumia och genomgick ännu en behandling med våra egna celler. Men det var bara att inse att det fanns ett fel hos någon av oss. Jag började misstänka mina egna äggceller.

Vi testade assisterad befruktning med donerade äggceller från två olika donatorer. Jag blev gravid, men det slutade i missfall. Det andra försöket ledde till fyra kemiska graviditeter.

Båda könscellerna från donatorer

Det var åter dags att fundera. Vi hade redan från början bestämt att om vi inte lyckas få barn med våra egna celler, så vill vi naturligtvis försöka med donerade könsceller.

Det var mycket lättare för min man, men jag själv fick gå igenom ännu en tankeprocess om huruvida barnet skulle kännas som vårt eget om det inte hade några av våra gener. Men till slut stod det klart att vi skulle genomföra behandlingarna.

Vi har aldrig ångrat det beslutet. Barnets gener gör oss varken mer eller mindre föräldrar.

När vi även använde donerade spermier, blev det fullträff direkt. I december fick vi en flicka, och hon har känts som vårt eget barn från första dagen. Jag blev otroligt lycklig så fort jag fick hålla bebisen i min famn. Humöret förbättrades avsevärt.

Jag är också nöjd över att hon troligtvis fick bättre gener än vad hon skulle ha fått av oss. Vi har många ärftliga sjukdomar i släkten, men donatorerna har inga.

Barnlösheten kändes oöverkomlig

Jag har velat bli förälder ända sedan jag var liten, precis som min partner. Barn har varit en stor dröm. Därför har barnlösheten varit mycket svår för oss.

Båda mina föräldrar har gått bort, men barnlösheten har nästan varit en ännu svårare upplevelse. Det känns så orättvist.

Och det har varit en prövning för förhållandet. Behandlingarna har varit långa, och när jag blev gravid slutade det med missfall. Jag vågade inte tro på att jag en dag skulle få hålla en bebis i min famn.

Som tur är fortsatte vi tillsammans. Jag undrade om man någonsin kan komma över barnlösheten. Det har varit väldigt svårt att prata om det.

Under graviditeten började jag prata lite om barnlösheten, vilket hjälpte mig att hantera den. Vår läkare, Jarna Moilanen, har hela tiden hållit fast vid att hoppet inte är förlorat.

Hon har också kommit ihåg att fråga min make om hur han mår. Mannen hamnar ofta i skymundan under dessa behandlingar. På Ovumia har man uppmuntrat hela familjen, och vi har fått riktigt bra vård.

Bebisen upplöste all vånda, ett syskon skulle vara en bonus

All vånda försvann när jag fick det lilla knytet i mina armar. Det var tufft att genomgå behandlingarna, men det var värt det. Barnet känns som vårt eget och alldeles underbart, även om det har kommit till genom donerade könsceller.

Vi har frysta embryon kvar hos Ovumia för ett syskon. I år fyller vi 36 respektive 37 år, och vi ska försöka få ett till barn så snart som möjligt. Barnet föddes med kejsarsnitt, så vi måste vänta ett år.

Å andra sidan är allt bra så som det är nu. Vi är väldigt lyckliga, även om det inte skulle bli några syskon. Det skulle bara vara en bonus om hon även fick ett syskon.

Livet kan säkert vara bra även utan barn. Alla får inte, eller vill inte ens ha, barn. Jag är glad över att jag orkade gå igenom alla svårigheter. Belöningen kom till slut.

Så är det förstås inte för alla. Om man bara har tillräckligt med krafter, bör man genomföra fertilitetsbehandlingarna. Det kan löna sig, även om det ibland känns hopplöst.

Det hjälpte mig att prata om barnlösheten under den svåra tiden och veta att det finns andra sätt att bli förälder på än graviditet.

Författaren till bloggen som skriver under pseudonym är klient hos Ovumia.

←  Tillbaka